Det är dags att resa upp bönemuren

I den här predikan utgår vi från Nehemja bok och vi ska tala om att resa upp skyddsmurar genom ett bönenätverk till beskydd för våra bostadsorter, för kommuner, för större regioner, och för vår nation.

Det behövs ett försvar mot fienden

Neh 1:1-4
1 Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse. Det hände i månaden Kislev i det tjugonde året, när jag var i Susans borg,
2 att Hanani, en av mina bröder, och några andra män kom från Juda. Jag frågade dem om judarna – de som räddats och som fanns kvar efter fångenskapen – och om Jerusalem.
3 De sade till mig: ”De som är kvar efter fångenskapen befinner sig i provinsen och de lider stor nöd och vanära. Och Jerusalems mur är nerbruten och dess portar nerbrända.”
4 När jag hörde detta satte jag mig ner, och jag grät. Jag sörjde i flera dagar och fastade och bad inför himmelens Gud.

Judarna hade återvänt till Israel efter den babyloniska fångenskapen, och under Esras ledning hade ett nytt tempel byggts upp. Men, det fanns inget beskydd mot fienden.
På samma sätt har det byggts många församlingar, men mycket av Guds folk befinner sig i nöd och vanära. Det brister i försvaret mot fienden.

Tjänst för Gud börjar i nöd för situationen

Neh 1:2
… Jag frågade dem om judarna – de som räddats och som fanns kvar efter fångenskapen – och om Jerusalem.

Nehemja frågade ang. sina bröder och ang. Jerusalem. Han intresserade sig för mer än sina dagliga bekymmer. Rapporten var nedslående. Folket i Jerusalem led stor nöd och vanära, och det fanns ingen försvarsmur. Hur reagerade då Nehemja på detta? Började han kritisera och tala om vad man borde ha gjort i Jerusalem? Eller kom han med en stolt programförklaring ang. vad han själv skulle göra åt saken? Nej, han grät. Han sörjde, fastade och bad.

Neh 1:4
När jag hörde detta satte jag mig ner, och jag grät. Jag sörjde i flera dagar och fastade och bad inför himmelens Gud.

Tjänst för Gud börjar inte med kritik eller med stolta programförklaringar. Den börjar med att ha nöd.

Nöden banade väg för hans tjänst

Neh 2:1-4
1 Det hände i månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår, då vin stod framför kungen, att jag tog vinet och gav det åt honom. Och jag hade aldrig tidigare visat mig bedrövad inför honom.
2 Han frågade mig: ”Varför ser du så bedrövad ut? Du är ju inte sjuk. Du måste ha någon hjärtesorg.” Då blev jag mycket rädd
3 och jag sade till honom: ”Må konungen leva för evigt! Skulle jag inte se bedrövad ut, när den stad där mina fäders gravar finns ligger öde och dess portar är nerbrända?”
4 Kungen sade till mig: ”Vad är det då du begär? …

Nehemja var kung Artasastas munskänk, dvs. han hade en viktig funktion i kungens närhet. Inför kungen måste man uppträda korrekt, och inte visa några egna känslor, och därför blev Nehemja rädd när kungen noterade att han såg bedrövad ut. Men vad hände? Kungen frågade vad han begärde! Ändå hade Nehemja inte begärt någonting! Nehemja hade nöd, och nöden banade vägen för honom.

När möjligheten kom så tog han den

Neh 2:4-8
4 Kungen sade till mig: ”Vad är det då du begär? Då bad jag till himmelens Gud,
5 och svarade sedan kungen: ”Om det behagar konungen och om din tjänare funnit nåd inför dig, så sänd mig till Juda, till den stad där mina fäders gravar finns, så att jag kan bygga upp den igen.”
6 Då frågade kungen mig, medan drottningen satt vid hans sida: ”Hur länge varar din resa, och när kommer du tillbaka?” Eftersom jag funnit nåd inför kungen och han ville sända iväg mig, nämnde jag en bestämd tid för honom.
7 Jag sade till honom: ”Om konungen finner för gott, så må man ge mig brev till ståthållarna i landet på andra sidan floden, så att de låter mig fara igenom sitt land till dess jag kommer till Juda,
8 och ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungliga skogsparken, så att han låter mig få virke till att bygga upp portarna till borgen som hör till templet, och virke till stadsmuren och till det hus där jag själv skall bo.” Kungen gav mig detta, eftersom min Guds goda hand var över mig.

När möjligheten för Nehemja att kunna göra något kom, så sa han inte ”Ursäkta att jag finns till. Jag kommer troligen aldrig att klara detta.” I stället utnyttjade han det tillfälle som erbjöds honom.

Nehemja hade favör med kungen därför att han hade favör med Gud

Neh 2:8
… Kungen gav mig detta, eftersom min Guds goda hand var över mig.

Nehemja var medveten om att det var pga. att Guds goda hand var över honom som han fick favör med kungen. Varför var då Guds goda hand över Nehemja? Jo, han hade Guds kallelse, och han hade nöd.

Vägen i tjänst för Gud banas inte pga. att vi känner oss häftiga i vår kallelse. Gud banar väg när vi har rätt hjärta.

Nehemja hade inte bara planer, han tog steg

Nehemja satt inte still och bara önskade att han skulle kunna göra något för folket i Jerusalem, utan han agerade. Han gav sig iväg dit.

Det är en enorm skillnad mellan att önska och att ta steg. Det börjar med en önskan, men det kan inte stanna där. När det är dags att gå så behöver vi börja ta steg.

Så fort vi tar steg väcker vi fiendens vrede

Neh 2:9-10
9 När jag kom till ståthållarna i landet på andra sidan floden, gav jag dem kungens brev. Kungen hade också sänt med mig härförare och ryttare.
10 Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia hörde detta, tog de mycket illa vid sig över att en person hade kommit som ville Israels barn väl.

När Nehemja började gå så stötte han omedelbart på motstånd, men det hindrade honom inte från att fortsätta.

När du börjar ta steg i din kallelse så väcker det fiendens irritation. Kanske räknade du med att allt skulle gå som smort när du valde att tjäna Gud, men du behöver inse att det finns en fiende som inte gillar vad du håller på med. Låt inte motståndet hindra dig från att tjäna Gud!

Dags att dela visionen

Neh 2:16-18
16 Föreståndarna visste inte vart jag hade gått och vad jag gjorde, ty jag hade hittills inte nämnt något för judarna, prästerna, de förnäma männen, föreståndarna eller de övriga som skulle utföra arbetet.
17 Men nu sade jag till dem: ”Ni ser den nöd vi är i. Jerusalem ligger öde och portarna är nerbrända. Kom och låt oss bygga upp Jerusalems mur, så att vi inte längre behöver utstå förakt.”
18 Jag talade om för dem hur min Guds goda hand hade varit över mig och vad kungen hade lovat mig. Då sade de: ”Låt oss stå upp och bygga!”, och de fattade mod för det goda verket.

Nehemja hade en vision, och det fanns en tid av förberedelse när han bar visionen i tysthet. Men så kom tidpunkten när det var dags att dela visionen med andra. Han delade sin nöd över situationen, han kritiserade inte, och ledarna anslöt sig till den nöden.

Gud samlar dem som ser nöden och är villiga att vara redskap till förändring. Han samlar inte dem som kritiserar.

Muren – beskyddet mot fienden

Neh 2:17
Men nu sade jag till dem: ”Ni ser den nöd vi är i. Jerusalem ligger öde och portarna är nerbrända. Kom och låt oss bygga upp Jerusalems mur, så att vi inte längre behöver utstå förakt.”

Nehemjas vision var att bygga upp muren igen.

Vilken funktion hade då muren? Muren skulle vara ett beskydd mot fienden. Man bygger inte en mur mot sina vänner, utan mot fienden.
Det handlade om att resa upp beskyddet för Guds folk, och samma sak behöver ske i vårt land idag.

När folk ansluter sig till visionen blir fienden ännu argare

Neh 2:18-20
18 Jag talade om för dem hur min Guds goda hand hade varit över mig och vad kungen hade lovat mig. Då sade de: ”Låt oss stå upp och bygga!”, och de fattade mod för det goda verket.
19 Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia och araben Gesem hörde detta, hånade och föraktade de oss och sade: ”Vad är det ni gör? Sätter ni er upp mot kungen?”
20 Då svarade jag dem: ”Himmelens Gud skall låta det gå oss väl, och vi hans tjänare skall börja bygga. Men ni har ingen del eller rätt i Jerusalem eller anknytning dit.”

Så fort man började ansluta sig till Nehemjas vision så ökade fiendens vrede. De fick bl.a. möta förakt och falska beskyllningar. Vi ska inte bli förvånade när vi får möta sådant. Sådant är ett tecken på att vi är på rätt väg!

Nehemja och de andra lät sig inte nedslås av motståndet, utan de började bygga.

Vi bygger Guds skyddsmur genom bön

Det är dags att vi börjar bygga Guds skyddsmur för vårt land. Vi bygger den genom bön.

2 Krön 7:14
men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.

Gud söker dem som är villiga att i bön börja bygga upp beskyddet för vårt land.

Hes 22:30
Jag sökte bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet …

Olika arbetslag arbetade sida vid sida

Neh 3:1-4,15
1 Översteprästen Eljasib och hans bröder, prästerna, började bygga Fårporten. De helgade den och satte sedan in dörrarna. De byggde fram till Hammeatornet, som de helgade, och vidare fram till Hananeltornet.
2 Bredvid Eljasib byggde Jerikos män, och bredvid dem byggde Sackur, Imris son.
3 Fiskporten byggdes av Hassenaas barn. De timrade upp den och satte in dörrar, lås och bommar.
4 Bredvid dem arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, med att sätta muren i stånd. Bredvid honom arbetade Mesullam, son till Berekja, son till Mesesabel. Bredvid honom arbetade Sadok, Baanas son.
15 Källporten sattes i stånd av Sallum, Kol-Hoses son, ledare över Mispas område. Han byggde upp den och lade tak på den och satte in dörrar, lås och bommar. Han byggde också muren vid Vattenledningsdammen intill den kungliga trädgården, ända fram till trapporna som leder ner från Davids stad.

Arbetslagen såg nog väldigt olika ut, och de kom från olika platser, men de hade en sak gemensamt. De byggde upp sin bit av muren. Det fanns en enhet i att bygga upp försvaret mot fienden. Enheten låg inte i att de försökte likna varandra, utan den låg i att de byggde sin del av muren.

Bönevision för vårt land

Vi vill berätta för dig om vår vision. ang. bön för vårt land. Vi tror att bönen ska resas upp i vårt land, och hålla fienden, den onda andevärlden, borta.

Vi önskar se:

  1. Församlingarna ta bönestrid på sin ort, sida vid sida
  2. Församlingarna i varje kommun fogas samman till bön
  3. Bönen i kommunerna fogas samman landskapsvis
  4. Landskapsbönen fogas samman i Sverigebön

För att detta ska fungera önskar vi finna dem som vill ta ett samordnande ansvar för bönen i sin kommun, och dem som vill ta ett samordnande ansvar för bönen i sitt landskap.

Ju mer bönebeskyddet börjar byggas upp, ju argare blir fienden

Neh 4:7-12
7 Men när Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och asdoditerna hörde att man fortfarande höll på att bygga upp Jerusalems murar och att sprickorna började tätas, blev de mycket förbittrade.
8 De gaddade sig alla samman för att anfalla Jerusalem och skapa förvirring där.
9 Då bad vi till vår Gud och satte ut vakt mot dem dag och natt för att skydda oss mot dem.
10 Men Juda sade: ”Bärarnas krafter sviker, för tyngden av sten och grus. Vi orkar ej mer på muren bygga.”
11 Våra motståndare sade: ”Innan de vet ordet av är vi mitt ibland dem och dödar dem och stoppar arbetet!”
12 De judar som bodde nära dem kom från alla håll och sade till oss, säkert tio gånger, att dra oss tillbaka till dem.

Ju mer muren byggdes upp, ju argare blev fienden. Attackerna kom på tre olika sätt:

  • Intern attack. Orken och glädjen försvann (Neh 4:10)
  • Direkt attack från fienden (Neh 4:11)
  • Andra troende som ville locka bort dem från uppgiften (Neh 4:12)

Har du ibland känt att lusten att be plötsligt är borta? Har du fått en massa jobbiga tankar och känslor inom dig? Har du fått ”goda råd” av andra troende att ägna dig åt något annat än det du håller på med? Det kan tyda på att fienden är störd av dina böner. Fortsätt att be!

Nehemja ställde upp folket till strid

När Nehemja såg att fienden på olika sätt försökte stoppa byggandet av muren, ställde han upp folket till strid.

Neh 4:13-15
13 Då ställde jag upp folket bakom muren på de lägsta och mest öppna platserna. Jag ställde upp dem i släktordning, med svärd, spjut och bågar.
14 Sedan jag hade besett allt, steg jag upp och sade till de förnämsta, till föreståndarna och till det övriga folket: ”Var inte rädda för dem. Tänk på Herren, den store och fruktansvärde och strid för era bröder, era söner och döttrar, era hustrur och era hem.”
15 När våra fiender hörde att vi kände till deras plan och att Gud hade gjort den om intet, vände vi alla tillbaka till muren, var och en till sitt arbete.

Ska bönebeskyddet för vårt land byggas upp, måste vi vara beredda att gå in i andlig krigföring. Fiendens planer måste avslöjas, och vi måste visa att vi är beredda att ta strid.

Bönefolket måste känna till sina andliga vapen, och vara beredda att använda dem

Neh 4:16-18
16 Från den dagen var hälften av mina tjänare upptagna med arbetet, medan andra hälften stod beväpnad med spjut, sköldar, bågar och pansar. Och hövdingarna stod bakom hela Juda hus.
17 De som byggde på muren och de som lastade på och bar bördor gjorde sitt arbete med ena handen och i den andra höll de vapnet.
18 De som byggde hade var och en svärdet bundet vid höften medan de arbetade …

Bön och stridsberedskap måste gå hand i hand.

Ett bönenätverk

Neh 4:18-20
18 … bredvid mig stod en basunblåsare.
19 Jag sade till de förnäma männen, till föreståndarna och till det övriga folket: ”Arbetet är stort och vidsträckt, och vi är spridda längs muren, långt ifrån varandra.
20 Var ni än hör basunen ljuda, dit skall ni samlas till oss. Vår Gud skall strida för oss!”

Bönearbetet för Sverige är ”stort och vidsträckt”. Vi har redan talat om vår bönevision, och vi tror att allt detta kan hållas samman via Internet. Inte så att Internet skulle ersätta den personliga kontakten mellan bedjare, eller ersätta kommunala, regionala eller nationella samlingar, utan Internet har funktionen att snabbt förmedla böneämnen mellan de olika ”arbetslagen”. På så sätt kan vi snabbt förenas i bön när fienden attackerar en ort eller region.

Låt oss parafrasera Neh 4:18-20 på följande sätt:

Bredvid mig har jag en laptop som är uppkopplad till Internet. Arbetet är stort och vidsträckt, och böneprojekten finns spridda över hela landet. När du får ett meddelande från någonstans i Sverige så ställ dig med i bön.

Har du nöd för det nedrivna bönebeskyddet i vårt land?

Känner du nöd för situationen i vårt land, och vill vara med och bygga upp muren, så är du välkommen att kontakta oss. Klicka här så kommer du till vårt kontaktformulär.

Annonser

6 kommentarer till Det är dags att resa upp bönemuren

  1. Andy skriver:

    Må Gud resa upp bönekrigare i vårt land som är villiga att böja sig under Guds vilja och plan.

    • kellporten skriver:

      Amen, Andy! Må det ske!
      Sverige behöver sannerligen dessa bönekrigare. Bara när vi böjer oss under Guds vilja och plan kan vi ta striden för vårt land.
      Var välsignad!

  2. karmel2010 skriver:

    Jag ber att Herren lägger nöden på sina tjänare, så att vi alltid ska ligga som
    tiggare vid Herrens fötter. Amen

    • kellporten skriver:

      Ja, karmel2010, må vi alltid ”ligga som tiggare vid Herrens fötter”, och må vi samtidigt stå upp för sanningen och be utifrån den auktoritet som har blivit oss given!
      Var välsignad!

  3. Anders skriver:

    Be för Bergslagen, platser som är hårt formade i bruksanda och fostrade att inte tro i generationer!
    Be att hårda hjärtan blir mjuka och kärleksfulla, att Jesus får komma in i människor och vägleda dom till det äkta livet med Helige ande som hjälpare i allt !
    Be särskilt för Lindesberg som är ansatt av hårda attacker mot församlingarna och dess tillväxt och ledarskap!
    Be för Kopparberg – Fagersta – Nora – Norberg – Sala – Frövi – Fellingsbro, Eld spräcker sten !

Lämna ett svar till Anders Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s